Stone Town

Antligen Stone Town. Har ar livet lika rorigt och dammigt och svettigt som det brukar vara. Till Daniels stora lycka sa har jag sprungit i diverse tygbutiker, ivrig efter kanga, kikoy och andra fina tygbitar. Jag har kommit over en oerhort kitchig kanga som jag bara har kunnat spana pa langs vagarna innan men anldrig funnit i nagon butik dar jag varit : Obama-kangan. At last. Nu ar den min!!! Jag ska naturligtvis lagga in bild pa mitt fynd sa snart tillfalle ges.
Stone Town erbjuder ocksa en mangd annat, exempelvis konst och smycken och mat pa dammiga uteserveringar. Jag trivs stort och forsokt fa oss att ga vilse genom att krangla in pa en liten trang slingrande gata at helt fel hall. Men sedan jag gift mig med GPS-Danne sa blir aldrig sadar vilset som nar jag reste ihop med min bror (forlat, Markus...).
Vi har checkat in pa vart hotell och det var en D-R-O-M. I ett 1700-talshus som byggdes av nagon gammal arabisk familj har man nu iordningstallt fina fina Dhow Palace. Vi har ett assymetriskt rum med matta pa golvet, hog zanzibarisk sang, draperad i myggnat, vi har tunga mobler i snidat morkt tra och ett badrum med ett utsokt badkar i olika nivaer, allt i vacker mosaik, overallt ar det sakert fyra meter i takhojd!
For ovrigt bjuder hotellet in till frukost vid den lackra mosaik-poolen, omgiven av snidade trabalkonger och vitkalkade vaggar. Alla mobler ar vackert snidade och kladda i brokadtyger. Stora vita propellerblad i alla tak haller den annars ganska kvava luften i rorelse.
Vi har aven tv och a/c i vart rum men de har vi inte nyttjat an.
Idag ar det nyarsafton och vi har bokat ett bord pa terassen pa Monsoon Restaurant. Det ar den restaurangen som vi var pa senast, Markus, du vet dar man sitter pa kuddar pa golvet och ater vid laga bord. Monsoon Restaurant har kvar sitt jattetjusiga gokur pa vaggen, jag var tvungen att ga in och kolla, liksom for att forsakra mig om att det var samma stalle och att det inte var sonderrenoverat. Det var inte sonderrenoverat alls.
Jag har ocksa hittat den dar roliga vagskylten som sitter pa en vagg, i en skarp kurva. Skylten forbjuder att kora rakt fram, dvs rakt in i vaggen. Skylten har inte aldrats med stil och var numera ganska rostig -men kvar pa vaggen.
Stone Town ar ett kul stalle!
Imorgon planerar vi att ata middag i Forodhani Garden och da ska vi tanka tacksamma tankar till Inger, Lars och Johan som skamde bort oss med det i brollopsgava! Da blir det grillspett med nyfangad Kingfish och grillad hummer och allt mojligt annat roligt som fiskats upp fran oceanen.
Jag alskar myllret och roran och dammet och kranglet i Stone Town. Jag gillar att slanga kaft med forsaljarna och ganska ofta hor jag mig sjalv saga saker pa swahili som jag inte riktigt vat vad det betyder men som jag har brukat saga i den dar sortens konversationer. Det funkar ganska bra och jag blandar och ger av min hoprafsade swahili och engelska. Det ar kul.
Hon som jag kopte min Obama-kanga av gav mig forst ett turist pris men eftersom jag tydligen kunde saga pa swahili att jag hade kopt andra kanga for ett annat pris sa skrattade hon och bad om ursakt och sa att hon trodde att jag var turist. Jag ar verkligen ganska mycket turist men kanske lite mindre an somliga andra har. I vissa avseenden kanns Stone Town som en turistfalla numera men jag gillar det liksom anda, av gammal karlek om inte annat.
Jag har det sa otroligt bra.
Vi har det sa otroligt bra.
Jag ar hemma.