Gott nytt ar!

Vart finfina hotell har en stralande fin frukostbuffe. Eftersom vi formodligen somnade forst pa hela Zanzibar igar/inatt sa var jag forst in pa frukosten. Vid ett litet ljust bord vid poolkanten proppade jag sedan i mig allehanda frukt och godsaker. Det har var den basta frukostbuffen jag traffat pa i den har delen av varlden (aven om Robinson's Place serverade en annu vackrare dito).
Vi firade ut 2010 med en riktigt riktigt fin middag pa Monsoon Restaurant som med god marginal lever upp till undertexten 'fine swahili dining'.
Vi at gott av ingefarsmarinerad biffsallad till forrat och fortsatte med passion- och limemarinerad och frast calamari med tamarindsas och fina swahili-tillbehor och kryddigt ris. Daniel fick grillad nyfangad tonfisk (dvs helt utan burkformen som vi far till vardags hemma), ocksa med en mangd tillbehor. Sedan at vi en god fruktsallad till efterratt. Det fanns som alltid en mangd avancerade efterrattsalternativ men en o-konstig fruktsallad overtraffar vanligtvis det mesta, sa aven igar.

Vi tog en promenad genom Forodhani Garden, dar vi ska riva av nasta stora mataventyr i afton. Jag ville forsakra mig om att det verkligen skulle vara fullt padrag dar aven ikvall och det rader inte langre nagra tvivel om den saken.
Nar vi promenerade genom matmarknaden igar sa sneglade jag pa krabbor och fiskspett och uppteckte till min fortjusning att det aven fanns en och annan gammal handvevad rorsockersjuice press. Juice av rorsocker later naturligtvis helt galet sott och lite otackt kanske. Det tyckte jag i alla fall -innan jag av nyfikenhet blivit tvungen att smaka. Det ar istallet en overraskande frisk smak pa juicen och jag minns det som gott. Det ar forvanande att det finns sa mycket vatska i rorsockerstammarna, de ser ut ungefar som bambu.

Vi har agnat var formiddag at att besoka museum ocksa. Nationalmuseum. Det later ju hur fint som helst. Vi raknade med att kunna spendera ett bra tag dar inne och fa tillfalle att lara oss en massa om Zanzibars morka men spannande och hogst intressanta historia. Istallet mottes vi av en deprimerande samling montrar, tackta av damm och skrap. Ett gang mer eller mindre solblekta fotografier och en hel sal med dammiga, blekta och inte sallan trasiga kangas for att aterge det fantastiska myller av farger och tryckta tyger som swahilikusten gjort sig kand for. Jag har varit pa det har museet forut och det maste ha varit nyrenoverat ungefar da for nu var det bara en samling sorgliga montrar med smutsigt glas och trasiga grejer. Det var sa illa att det bitvis var oklart om det var fraga om utstallningsobjekt eller skrap. (vi hittade dessvarre en skylt som beskrev vad objektet skulle forestalla och av den anledningen antog vi att det var i sin ordning). Jag minns museerna har som fina och spannande, bade fran nar jag var liten och fran nar jag var har senast. Sa det gjorde lite ont i hjartat att se vilket daligt skick museet var i idag.
Mojligen finns det kanske en ledig tjanst som museiintendent.