längtar

Min fenomenale Man. Min FENOMENALE man har fixat bord på dito FENOMENALA noma. På fredag susar vi med tåget till Köpenhamn och firar hans födelsedag på noma. noma som i världens bästa.
noma.dk

Jag längtar.

överraskningsgrillen!

Det är alldeles rasande fint med en ny och alldeles riktig grill! Den är inspirerande på samma sätt som det "jiko" jag lagade mat på och bakade lussebullar på i Korogwe för en himla massa år sedan. Det går liksom att laga hela middagen på den här grillen, samtidigt som jag kan kolla på sjön och ha vind i håret.
Man skulle kunna tänka sig att den nyfunna inspirationen skulle föra tankarna åt annat håll än åt den smutsiga bakgård i Tanzania där jag under några månader för flera år sedan tillbringade merparten av min lediga tid. Klibbigt varma dagar på en dammig bakgård, full med höns och ankor, en och annan hund och mängder av kackerlackor. Inne i det alldeles mörka skjulet som man allmänt refererade till som köket var väggarna svarta av sot och damm från kolhögarna. Här inne fanns våra jiko. Jag brukade krångla ut dem i friska luften när jag fick för mig att laga mat eller kanske baka lussebullar men Pendo stod stoiskt inne i köket och svettades över glöden alla de allra allra flesta gångerna det lagades mat i huset.
Jiko är en blandning mellan en grill och en kokplatta, ungefär. Längst ner ett ventilerat utrymme för kol, däröver en ställning för kokkärlet.
Nu har vi fått en generös gåva i for av en dötjusig Webergrill. Den har termometer och allt möjligt bra. Och vi har dötjusiga briketter och en skorstenständare som snabbt får glöden alldeles strålande jämn och fin. Det är ju inte riktigt klokt att jag känner mig nostalgiskt lycklig, som vore det den allra enklaste form av kokplatta... men så är det.
Jag har planer på brödbak och lite av varje i den där fina blanka klotgrillen.
Kanske ett afrikakalas...
Visst, såklart måste jag prova att laga en hel stek eller i alla fall göra riktiga ribs och allt det där.
Men faktiskt, så är det afrikahjärtat i mig som gör glädjeskutt över denna nya, dötjusiga grill.
Överraskande.
Välkommmet.

Efterrätt på Bosses;

Vi åt middag på Charken igår. Det var ok, men inget speciellt. Som så ofta när vi äter ute på de där mittemellanfina ställena så tror jag att jag hade gjort det bättre själv med samma råvaror.

Det gäller dock inte Bosses glassbar. Jag är mycket förtjust i riktigt god glass. Glass som inte är riktigt god kan jag däremot vara utan lika gärna. 

Efterrätten igår: en kula vit chokladglass, doppad i hackade och rostade nötter. Det är ett utmärkt exempel på bästa sortens efterrätt; glass som jag aldrig någonsin gör bättre själv. Inte ens med min fina fina glassmaskin.

Kvällsglass på Bosses är så mycket vår och sommar och ledighet jag kan komma på i Linköping. 

Fint. Typiskt fint.

ja ja ja! klart han gjorde det!

Klart att han gjorde.
Vid kvart over sju i morse, nar Daniel och Dismes var pa vag ner for toppen sa fick de plotsligt kontakt med natverket och med mig. Sa jag har vetat hela dagen att Daniel var dar pa toppen. Sedan har jag vantat och vantat och vantat, jag har last narmare tvahundra sidor ur en tacksamt tjock pocketbok, druckit pinsamt stora mangder cola under parasollet vid poolen, jag har blivit inbjuden till personalfest har pa hotellet men deltog bara lite stilla i utkanten eftersom jag anda satt vid poolen, under mitt parasoll och vantade. Personalfesten var visserligen kul att kolla pa, aven om jag inte deltog. Jag forstod tillrackligt mycket av konversationen for att i alla fall vara road av skadespelet. Poolen, som ser helt livsfarlig ut -dvs fullkomligt overklorerad var sjalva handelsernas centrum och dar pagick simtavlingar under ledning av bartenderkillen Alex som raknade till tre och sedan utsag vinnaren. Det roliga ar att poolen ar pa sin hojd sju meter lang och publikens fortjusning visste inga granser. Jag var saklart ganska sugen pa att hoppa i och vara med men efter att ha foljt forberedelserna och sett vilken livsfarlig mangd klor de kallt i vattnet sa tog impulskontrollen over och jag kikade bara lite forsiktigt over min bok och hejade pa lite grann nar min nya basta kompis Light, som ville stada mitt rum i formiddags skulle tavla.
Sedan dok Daniel upp. Manga timmar tidigare an vantat. Och det var fenomenalt roligt. Jag var oerhort uttrakad och gladdes storligen at hans ankomst. Anda tills det gick upp for mig hur outsagligt trott han var.
Han har sovit och jag har druckit kaffe och last mer i boken. Vi har atit en repris pa alla andra middagar pa det har hotellet; kyckling i nagon sas med ris och sa nagra frasta morotter. (Det var verkligen jattegott till en borjan men det blir liksom lite enformigt nar det ar samma enda ratt pa menyn varje dag, bade till lunch och middag. Ibland finns tva ratter pa menyn men da har alltid alternativet rakat vara oturligt slut. -och mamma, pappa, markus, sofia... ingen glommer val den grillade kycklingen och ginger alen pa Chunguu Island.) Det har hotellet lever sannerligen pa sitt lage och inte pa sa mycket annat om man ska vara helt uppriktig. Det ar jattegulliga manniskor som jobbar har men de lever pa sitt lage och konkurrensen ar obefintlig i den bemarkelsen. Jag ser mycket fram emot att fa resa in till Moshi imorgon. Jag gillar Moshi och jag tittade ner pa Moshi fran Barranco Camp med viss langtan, redan innan jag hade krakts.
Moshi ar finemang. Jag hoppas att det lilla indiska stallet ligger kvar, strax innanfor Chagga st. Och jag hoppas att mitt lilla favorit-kaffe-stalle med den finfina lummiga innergarden och den utmarkta fruktsalladen ligger kvar.
Jag hoppas att inget har andrats sedan sist, jag hoppas att geten pa Buffalo Hotels innergard star kvar, fastknuten i sitt snore och sjunger valkommen till morgonen.(Jag har med avsikt utelamnat detaljen om get-sangen nar jag salde in Buffalo Hotel till Daniel som 'fenomenalt', det ar trots allt inte helt sakert att Daniel uppskattar getens hyllning till morgonen pa samma satt som jag gor.)

Jag ar hittills mycket mycket nojd med Daniels fina satt att ta sig an Afrika -och omvant. De gillar varandra, Afrika och Daniel. Daniel blev inbjuden att ata Ugali och flaskgryta med bararna igar. Daniel at, med fingrarna, precis som man ska. Han at och at upp sin pafyllning och gick emot alla sina principer om hur man ater kott och at fran benbitarna. Jag tror inte att han ar medveten om med vilken enorm lycka mitt brost fylldes av denna berattelse. Det sager saker som jag vill ska sagas om Daniel nar han blir bjuden att ata med bararna, (efter att han har fatt sin 'fina mat' och inte istallet) och att han med nyfikenhet och intresse gor det. Mitt hjarta fnissar av fortjusning. Min Land Rover till karl.

Jag onskar att jag var trott. Jag ska hur som helst forsoka ga och sova lite. Imorgon ska jag aterse mitt Moshi.
Jippi!

gravlax, kurs och tågkaos

Jag väntar tålmodigt på att min laxbit som legat fryst i tre dygn nu ska tina upp ordentligt.
Jag har bestämt mig för en citrusgravning och Daniel har fått nogsamma instruktioner om hur han ska vända på laxbiten för få gravningen jämn, under tiden jag åker till Stockholm för kurs.

Det är dags för del 2 av fördjupningskursen i kvalificerad utredning av barn. Det var toppen förra gången och jag förväntar mig detsamma nu.

Jag förväntar mig även tågtrassel och har därför satsat på att åka både dit och hem med Swebus. Det känns liksom lite mer flexibelt än SJ...

För tillfället är det ganska mycket på en gång. Nya kliniken som vi skulle köra igång idag visade sig stå utan möbler. Vi hade förvisso ett helt gäng fenomenalt tjusiga kontorsstolar och en väntrums-sittgrupp. Men det är inte med kontorsstolar och våldsamt tunga väntrumsmöbler som vi utför arbetet. Så jag har varit på IKEA på ett litet race och jagat rätt på en sorts order som ingen ville kännas vid. Imorgon ska det komma möbler enligt en ny order jag lagt i eftermiddags. Bilen är också full med blommor och krukor och lampor och annat som ska fungera trivselhöjande på vår mottagning.
Det hade varit bra med möbler redan idag men vi är alla överens om att äventyret trots allt är lite roligt också.
Imorgon väntar en ny spännande dag innan jag susar upp till Stockholm och går kurs. På lördag är det kalas här och jag hoppas innerligt att bussen inte blir alltför sen hem på fredag kväll.
hej jansson, hej julskinka, hej sillamacka, hej tomtegubbar.