forvanad, snopen men anda inte alls sa besviken som jag trodde

Jaha.
Tillbaka i Machame efter nagra dagars irrfard pa Kilimanjaro.
Jag har alltsa inte varit pa den dar fantastiska toppen, det ar lika bra att jag sager det direkt.
Och darav rubriken.
Fovanad over att bli sa in i bomben hojdsjuk sa att jag bara kraktes i tva hela dagars vandring. Forvanad over att var finfina guide brot min vandring -aven om jag tror att det var ett mycket klokt beslut sahar i efterhand.
Snopen, naturligtvis over att vara precis under toppen och tvingas vanda, att se Daniel fortsatta uppfor den massiva Barranco Wall medan jag sjalv fick stappla forsiktigt ner mot Umbwe Route for att ta mig fran den tunna luften sa fort som mojligt, over branta hala klippor och stenar.
Och anda inte alls sa besviken som jag trodde att jag skulle vara. Nar jag klev av i morse sa var jag arg och besviken och mycket ledsen over att inte klara av. Det ar svart for mig att inte klara av. Sarkilt sadant som jag har klarat av forut, som Kilimanjaro till exempel. Nykrakt och med hela nasan full med min egen galla sa forsokte jag anda forhandla lite med guiden om att kanske fa hanga med uppfor den brantaste biten, Barranco Wall innan jag verkligen bestamde mig. Hans blick sa mig att jag nog var snurrigare an jag var medveten om sjalv och han kande sig formodligen starkt i sitt beslut om att jag skulle sallskapas ner for berget av fyra barare, jag vet inte om de raknade med att eventuellt behova bara mig ocksa for de hade patagligt lattare packning idag an tidigare.
Ingen behovde i alla fall bara mig. Umbwe Route var dock det brantaste jag nagonsin traffat pa och jag trodde att jag skulle smalla av pa riktigt nar jag, vid en kort paus da jag forsokte suga i mig lite guava juice utan att krakas plotsligt hor ljudet av skrapig tanzaniansk musik. For ett kort ogonblick var jag radd att jag hade borjat horsel-hallucinera men bara kort darefter dok tva killar med massiv packning upp bakom en klippa. Massiv packning och en radio i naven. De stannade och snackade en stund och fortsatte sedan obekymrat UPPFOR Umbwe Route. Sjalv klattrade jag ner, med hjalp av hander och fotter, over klippor och med rotter och stenar som handtag.
Sahar i efterhand undrar jag hur det ens var mojligt, jag maste vara lite hoghojdsdopad, trots allt for annars ar det inte rimligt att klara av dagens sju timmar langa och sa avancerade vandring utan nagon mat eller annan energi i kroppen sedan i tisdags kvall. Man pa nagon vanster gick det.
jag dricksade mina barare helt konstigt och ar glad att jag raknade fel uppat istallet for nerat for de behover formodligen pengarna battre an jag gor hur som helst.
Jag ar glad att de var sa snalla och omtanksamma och beredda att bara alla mina pinaler sa att jag bara skulle komma ner sa hel och ren som bara mojligt.
Sjalva vandringen idag var ett aventyr i sig och efter att det varsta illamaendet hade gett med sig sa var det en spannande och harlig vandring utan nagon som helst risk att somna (vilket jag pa allvar holl pa att gora bitvis langs vagen mellan Shira Camp och Lava Tower igar -efter en hopplost somnlos natt, vilken jag ocksa tror ar sjalva orsaken till att jag inte kunde hamta ikapp mig). Umbwe Route ar den allra aldsta av lederna pa Kili och har till en av de allra allra stravaste av Whisky-rutter -framforallt om man gar uppfor den, vilket jag inte alls gjorde. Rutten ar dock bade vacker och spannande och om man inte har nagra problem med hojdradsla sa ar den alldeles utmarkt. Jag fick kanna mig bade lite modig och lite tuff, tillstandet till trots och det var vart en hel del och gjorde nederlaget mindre smartsamt. Jag och bararen Peter knackade oss fram pa en blandning av hans daliga engelska och min annu samre swahili men vi hade trevligt mitt i allt.
Nu ar jag tillbaka pa hotellet och har har jag fatt mig en macka och lite kaffe och en cola, jag har duschat och tvattat bort flera dagars bergsdamm ur haret.
Jag tanker med karlek och gladje pa Daniel som ar pa vag mot toppen alldeles snart. Han klarar av somnloshet och hojd betydligt battre an jag gor och jag kanner mig helt trygg med att han ar i sakra hander och att han kommer att klara av nattens vandring hur bra som helst. Imorgon nar solen gar upp ska jag titta pa toppen och langta.
Nu ar min Internet-tid ute och jag ska ta pa mig ett par langbyxor och bestalla min middag. Imorgon ar det finalen i Tanzanias motsvarighet till Idol; Star Search och tjejen i restaurangen har bjudit in mig att hanga med henne och ett par till vid baren och kolla pa finalen om jag vill. Det later ju toppen. Men om jag har riktig tur sa gor Daniel Machame Route pa imponerande fem dagar istallet for sex dagar, och da kommer han hit redan imorgon kvall. Och da tittar jag hellre pa honom nar han sover an pa Star Search med tjejen i baren aven om det ar ett fint erbjudande.