ja ja ja! klart han gjorde det!

Klart att han gjorde.
Vid kvart over sju i morse, nar Daniel och Dismes var pa vag ner for toppen sa fick de plotsligt kontakt med natverket och med mig. Sa jag har vetat hela dagen att Daniel var dar pa toppen. Sedan har jag vantat och vantat och vantat, jag har last narmare tvahundra sidor ur en tacksamt tjock pocketbok, druckit pinsamt stora mangder cola under parasollet vid poolen, jag har blivit inbjuden till personalfest har pa hotellet men deltog bara lite stilla i utkanten eftersom jag anda satt vid poolen, under mitt parasoll och vantade. Personalfesten var visserligen kul att kolla pa, aven om jag inte deltog. Jag forstod tillrackligt mycket av konversationen for att i alla fall vara road av skadespelet. Poolen, som ser helt livsfarlig ut -dvs fullkomligt overklorerad var sjalva handelsernas centrum och dar pagick simtavlingar under ledning av bartenderkillen Alex som raknade till tre och sedan utsag vinnaren. Det roliga ar att poolen ar pa sin hojd sju meter lang och publikens fortjusning visste inga granser. Jag var saklart ganska sugen pa att hoppa i och vara med men efter att ha foljt forberedelserna och sett vilken livsfarlig mangd klor de kallt i vattnet sa tog impulskontrollen over och jag kikade bara lite forsiktigt over min bok och hejade pa lite grann nar min nya basta kompis Light, som ville stada mitt rum i formiddags skulle tavla.
Sedan dok Daniel upp. Manga timmar tidigare an vantat. Och det var fenomenalt roligt. Jag var oerhort uttrakad och gladdes storligen at hans ankomst. Anda tills det gick upp for mig hur outsagligt trott han var.
Han har sovit och jag har druckit kaffe och last mer i boken. Vi har atit en repris pa alla andra middagar pa det har hotellet; kyckling i nagon sas med ris och sa nagra frasta morotter. (Det var verkligen jattegott till en borjan men det blir liksom lite enformigt nar det ar samma enda ratt pa menyn varje dag, bade till lunch och middag. Ibland finns tva ratter pa menyn men da har alltid alternativet rakat vara oturligt slut. -och mamma, pappa, markus, sofia... ingen glommer val den grillade kycklingen och ginger alen pa Chunguu Island.) Det har hotellet lever sannerligen pa sitt lage och inte pa sa mycket annat om man ska vara helt uppriktig. Det ar jattegulliga manniskor som jobbar har men de lever pa sitt lage och konkurrensen ar obefintlig i den bemarkelsen. Jag ser mycket fram emot att fa resa in till Moshi imorgon. Jag gillar Moshi och jag tittade ner pa Moshi fran Barranco Camp med viss langtan, redan innan jag hade krakts.
Moshi ar finemang. Jag hoppas att det lilla indiska stallet ligger kvar, strax innanfor Chagga st. Och jag hoppas att mitt lilla favorit-kaffe-stalle med den finfina lummiga innergarden och den utmarkta fruktsalladen ligger kvar.
Jag hoppas att inget har andrats sedan sist, jag hoppas att geten pa Buffalo Hotels innergard star kvar, fastknuten i sitt snore och sjunger valkommen till morgonen.(Jag har med avsikt utelamnat detaljen om get-sangen nar jag salde in Buffalo Hotel till Daniel som 'fenomenalt', det ar trots allt inte helt sakert att Daniel uppskattar getens hyllning till morgonen pa samma satt som jag gor.)

Jag ar hittills mycket mycket nojd med Daniels fina satt att ta sig an Afrika -och omvant. De gillar varandra, Afrika och Daniel. Daniel blev inbjuden att ata Ugali och flaskgryta med bararna igar. Daniel at, med fingrarna, precis som man ska. Han at och at upp sin pafyllning och gick emot alla sina principer om hur man ater kott och at fran benbitarna. Jag tror inte att han ar medveten om med vilken enorm lycka mitt brost fylldes av denna berattelse. Det sager saker som jag vill ska sagas om Daniel nar han blir bjuden att ata med bararna, (efter att han har fatt sin 'fina mat' och inte istallet) och att han med nyfikenhet och intresse gor det. Mitt hjarta fnissar av fortjusning. Min Land Rover till karl.

Jag onskar att jag var trott. Jag ska hur som helst forsoka ga och sova lite. Imorgon ska jag aterse mitt Moshi.
Jippi!