valdag.

Det är en högtidlig dag idag.

Vi har röstat. Här i huset har vi följt den politiska debatten med både stort intresse och med upprörda känslor, från början till slut. Om söndagarna har vi läst Svenskans ledare och debattsidor högt för varandra, tillsammans med morgonkaffe och sjöutsikt. Vi har skrattat åt bilden av oss själva men haft en mycket intressant diskussion. Både med utsikt över sjön och över tv:n när debatten förts där.

Jag är av åsikten att det är nyttigt att då och då kasta in lite bollar i sitt eget resonemang för att se om man kommer till samma slutsats. Jag har svårt att förstå vitsen med den lojalitet gentemot ett parti, som man ibland hör från människor som röstar samma som de gjort sedan urminnes tider för att 'så gör man'. Var det inte självaste Stefan Holm som i måndags kväll förklarade att han höll sig till det parti som han vuxit upp med att föräldrarna röstat på och som var starkt på orten när han växte upp.
Jag kan förstås inte säga att det resonemanget är fel. -Mer än för mig själv. Jag förstår det inte, riktigt. Visst är det naturligtvis så att vi fostras in i värderingar och en livsåskådning, i stor utsträckning. Men jag tänker mig att var och en ändå behöver pröva de där värderingarna och idéerna mot sig själva för att det egentligen ska vara någon vits med att ha en politisk uppfattning att gå till valet med.
Det är mycket möjligt att Stefan Holm har prövat sin bygds värderingar mot sina egna och funnit överensstämmelse. Det är mycket möjligt. Men det var inte vad han sa i tv.

VÅR VALLOKAL, med flaggan i topp och välkrattad grusplan

För egen del tycker jag att själva nöjet i valtider är just att bilda sig den där egna uppfattningen om vad jag står för och hur jag tror att Sverige blir ett så bra land som möjligt för barn och ungdomar, för gamla och urgamla, för friska och sjuka. Det är intressant, som jag ser det, att vricka till sina egna gamla bekväma tankegångar åtminstone vart fjärde år. Det är ju bra om ens värderingar sedan tidigare håller för den granskningen men om inte så är det nog dags att rösta annorlunda.

Men det ÄR dags för val nu. Jag betraktar mig själv som ganska  intresserad av debatten men den senaste veckan har jag nästan inte orkat mer. Jag tycker att det alltmer låtit samma likadant. Rösterna, ämnena. Därför var det med intresse jag tittade en stund på Valakuten i tv4:s morgon-tv igår. Där var riksdagspartierna representerade av partisekreterare och några ministrar och några talesmän. Plötsligt var det lättare att lyssna till vad som sades och inte bara hur. Typiskt uppfriskande! Formuleringarna var nya och rösterna andra.
Det ÄR dags för val. Det är dags för den där pop corn-påsen som jag pillar i mig vart fjärde år (och någon gång däremellan) och det är dags för valvaka. Jag hoppas innerligt att det är dags för skumpa också, den ligger i kylen och hoppas.

Det här är också en dag som för tankarna till andra delar av världen där demokratin och rösträtten inte är lika självklar. Och i ljuset av det känns det oerhört viktigt att rösta.
Viktigt och högtidligt.