Plommonsylt

Ett kilo plommon senare.

Nu står två rejäla burkar på köksbänken och stillar för en stund mitt självpåtagna ansvar att bevara sommaren och hösten inför den långa kalla vintern. Nu är förvisso frysen redan bebodd av burkar och flaskor med förra höstens äppleskörd och årets jordgubbar och rader av krusbärssylter från förra sommaren. Det är något fantastiskt med att bevara frukt och sommar och smaker. Dessvärre äter vi så dåligt av söta sylter och safter och marmelader i det här huset. Så det mesta blir presenter. Min ambitiösa omgång flädersaft har vi pliktskyldigast druckit upp en flaska av. Tre och en halv liter finns kvar i frysen.
Men vad ska man göra!? Det finns en fysisk gräns för hur många plommon det är möjligt att äta på en säsong. Därtill ska man minnas att det är jag och hunden som står för konsumtionen här hemma, även av den färska frukten. Det finns en fysisk gräns för hur mycket vi kan ta hand om.
Men vi tar vårt ansvar efter bästa förmåga.
Trädet dignar fortsatt av stora fina plommon. Smakrika och lite svagt syrliga.
Det får bli plommonpaj imorgon, kanske.

Nåja. Nu har jag hur som helst två nya fina burkar fyllda av härlig sötsyrlig plommonsylt på bänken. Nyttan såväl i som av sylten kan såklart diskuteras. Och jag kan inte heller upphöja den till konst i linje med fantastiska syltentusiasterna i Äkta Sylt men min sylt är god och snygg i alla fall.

Den är helt enkelt ihopkokt enligt följande:
1 kg urkärnade plommon, delade i klyftor
1 dl vatten
8 dl socker
1 krm askorbinsyra
en näve tunna rosa rosenblad/ 35 g mörk god choklad

Plommonen har sjudit sig mjuka i några minuter ihop med vatten och sedan har sockret pytsats i efterhand, ett par deciliter i taget. Det hela har sedan kokat tills det tjocknade. Då låg temperaturen på strax över 100 grader (och det återstår nu att se om det blev bra).
Efter att sylten skummats nogsamt så blandades hälften med hackad mörk choklad och hälften med rosenbladen.

Rosenbladsvarianten är löjligt vacker och smakar friskt och lätt parfymerat. Chokladsylten är god men den smakar lite som tantpralinerna i Aladdinasken och blir nog toppen som present till min mor. Säkert supergod på scones eller rostat bröd. Plommon och ros är en kombination som jag hittade på när jag sparkade boll med hunden i trädgården och kände den oemotståndliga doften av de finbladiga rosorna.

Jag gjorde samma sak med jorgubbssylten och det är en strålande kombination ihop med glass. Jag gjorde vaniljglass och rörde helt grovt i jordgubb&ros-sylten, som en rippel. Och oj. Det blev gott.
Mer om det vid annat tillfälle.