Road trip.

Under några månaders tid har jag haft ett återkommande uppdrag i Oskarshamn. Varje vecka. Det innebär att det blir några timmar i bil, eftersom alternativet vore en helt oproportionerlig mängd timmar på rälsbuss och tåg för att resa samma sträcka med annat färdmedel. Vägen är snirklig och smal på sina ställen. Hastighetsbegränsningarna tillåter en fart på omväxlande 70 eller 80 km/h. Jag är av den farthållande sorten  och resan tar sin tid.
På vägen från Linköping till Oskarshamn finns väldigt få naturliga rastplatser. Innan jag ens kommer ut ur stan laddar jag upp med en stor kopp kaffe på Linköpings sista mack i rätta riktningen. För därefter är det glest mellan kaffeställena. I Åtvidaberg finns en mack med kaffe, och i Överum finns en kiosk med kaffe på pumptermos, med en lätt vidbränd och syrlig ton. Det är väl ungefär det.
Så på väg till Oskarshamn kan man inte anklaga servicen för att hålla en irriterande hög nivå.
Och farten är måttlig.
Vägen kan enligt de två punkterna ovan betraktas som dötrist.
Eller BEDÅRANDE vacker.

Smala fina vägar, kant i kant med en makalöst vacker natur.
Vägen slingrar sig över böljande åkrar, längs spegelblanka sjöar och förbi hagar där korna sveps in i den mycket lokala dimma som lägger sig över hagarna om kvällarna såhär års.
Jag hade velat ha så många fler parkeringsfickor längs den här vägen. Det gör lite ont i hjärtat att bara köra förbi, om än i makligt tempo. Jag vill stanna överallt. Det är kanske lika bra att det inte är möjligt, för jag hade förmodligen blivit kvar i någon hage, fullt upptagen med att fotografera kossor och skördetröskor och vatten. Och det är ju inte det som är meningen i det uppdrag som får mig att köra den här vägen två gånger i veckan. Inte alls.

Men jag vill.

Jag vill ha gummistövlar i bagageluckan och stanna bilen, promenera ut i kohagarna och upp på klippor och ner till sjökanter. I själva verket begränsar jag mig till att stanna till på ett par parkeringsfickor, kliva ur och fotografera det som bjuds och sedan försöka memorera de bästa parkeringsplatserna till nästa vecka. Dessvärre så fungerar det inte så bra. Jag skulle behöva en gps för att lyckas med memoreringen. För både 70 och 80 km/h är ju trots allt en viss hastighet. Särskilt genom de allra vackraste partierna där vägen är som smalast och klippväggarna som mest bastanta.