ok. jag fattar.
poängen med att börja långsamt och försiktigt är att vaderna då får en liten chans att hänga med.
nu blev mina vader arga och kontrar med att vägra all form av elasticitet.
jag går som om jag var gipsad, ungefär.
det känns som gammalt torrt läder i vadmusklerna. det gör ganska ont. jag undrar om det är vila eller rörelse som är lösningen. jag tror egentligen på alternativ två, dvs rörelse. rörelse ja, men jag undrar i vilken form och omfattning.
kort löprunda på mjukt underlag eller en lång promenad.
siggi hejar på promenadalternativet. bikila har torkat och pockar på uppmärksamhet.
kanske en kombo?
Vilken rolig och spännande blogg du startat Rebecka, den ska jag minsann följa! Började själv springa med barfotaskor (Terra Planas "The Evo") tidigare i höst och körde en del pass helt barfota i somras, det är verkligen härligt! Kan också varmt rekommendera boken "Born to run" om du inte kikat in den än, bra pepp-litteratur för barfota-folk!
SvaraRadera