Plötsligt händer det.

Hemma efter en lång och lite vemodig sista dag på vårdcentralen i Ekholmen där jag har jobbat i tre och ett halvt år, minst en dag i veckan.
Hemma efter en vemodig allra sista dag på vårdcentralen, följt av ett rykande benpass ihop med Daniel.

Få saker är så förstärkande för mig som när jag får känna mig stark och ben har därför kommit att bli ett ganska kul pass. Kul, tungt och svettigt, jag råkar vara ganska stark i benen.
Länge har jag inte tränat ben alls. Jag har tränat spinning och ridit och sprungit och grejat och rationaliserat bort benträningen under ursäkten att benen får mycket uppmärksamhet som det är och dessutom så har jag alltid haft starka ben.
På senare tid har jag dock blivit lite nyfiken på benmaskinerna på Frisk och gett dem en chans. Det är alltid roligt för mig att träna ihop med Daniel... allra oftast får jag känna mig som en tiggig lillasyster som tjaaaatar om att få vara med och leka med de stora barnen -och det får jag när det dåliga samvetet blivit stort nog hos omvärlden. Jag kan förstå det där, det är inte alls lika förstärkande för Daniel att köra ihop med mig som omvänt och i de allra flesta muskelgrupper och övningar är jag så påtagligt mycket svagare, kortare och lättare att jag inte kan ge den passningen som han behöver för att få ut det han vill av sin träning...

Oftast får jag alltså inte vara med men ibland händer det.
Idag hände det.
Daniel och jag tränade ben ihop. Och jag fick känna mig envist stark.
Envist stark och påtagligt knäsvag och darrig.
Det har jag senare firat med att äta extra mycket potatismos till kvällsmaten och med att riva ut en halv kopp kaffe över brevet jag fick från Unicef idag. Lite snopen final på en i övrigt framgångsrik kväll.

Dagens gymtips:
Det är klokt att inte ha med sig alltför snäva byxor till ombyte efter ett benpass. Förra veckan hade jag just det; ett par snäva svarta byxor helt utan stretch och det krävdes lite pyssel innan byxorna var på plats och till kvällen hade jag tydliga märken efter sömmarna över hela benen. Det är sådär efter rejäla träningspass och man måste lära sig att gilla det, eller att välja sin klädsel med omsorg.
Det ställde till en del pyssel för sömmerskan inför vårt bröllop i våras. Hon gjorde ändringar i klänningen efter nogsamt nålande. När jag kom tillbaka så hade jag precis rivit av ett tungt ryggpass och då gick inte dragkedjan upp i ryggen så jag fick återkomma en annan dag. Slutligen satt klänningen finfint men jag fick instruktioner om att inte träna vare sig rygg eller bröst dagarna innan bröllopet. Foglig, anpasslig och angelägen om att få upp dragkedjan i ryggen.