hemvag

Hela Tanzania fungerar enligt principen Pole Pole, dvs sakta och lugnt. Trots detta har jag upparbetat en viss inre stress under de senaste dagarna. Jag vaknade en natt och insag att min chans att ata all exotiskt frukt jag vill ha ar tidsbegransad. Sedan dess har jag atit all frukt jag kommit over. Och det har blivit en hel del.
I Stone Town finns ett litet kafe som heter Buni och dar gor de varldens formodligen godaste juice och smoothie. Vi kommer precis darifran nu och jag kanner hur det kluckar i magen efter en stor smoothie och en stor juice. Overdrivet. Jag vet. Men jag kan inte fa nog. Jag har atit frukt varje frukost de senaste veckorna, jag har kopt mango med masala pa stan, jag har skurit upp egna ananaser och mangos, jag hart druckit stora mangder farsk juice. Jag far inte nog.
Jag misstankte att det forholl sig sa. Och jag kanner mig nu nojd med att jag har gjort vad jag har kunnat.
Idag har vi varit pa en liten utflykt till Prison Island. Nar jag var liten sa bodde vi dar en vecka eller sa och badade och lekte med jattehavsskoldpaddorna. Numera ar Prison Island ett valbesokt utflyktsmal for turister. Skoldpaddorna lever innanfor stangsel och man far betala intrade for att fa kolla pa dem. Det sa trangt och instangt ut. Och onodigt, for vad jag kan minnas sa holl de till dar helt frivilligt innan nagon stangslade in dem. Hur som helst sa var de sig lika. Stora och gra och fortjusta i blad. I blad och i varandra. Skoldpaddor av det har slaget parar sig under valdsamma stonanden. Senast jag var pa Prison Island sa vaknade vi av de ljuden varje morgon. Skont att veta att de haller stilen!

Nu har vi packat, checkat ut, badat, duschat, blivit svettiga igen och vantar pa att Aziz, var taxikille ska komma och hamta oss om en timme, da aker vi ut till flygplatsen, flyger over till Dar es Salaam och sent inatt vidare hem till Linkoping, via Amsterdam. Med alla byten sa blir det en valdigt valdigt lang flight.

Gott nytt ar!

Vart finfina hotell har en stralande fin frukostbuffe. Eftersom vi formodligen somnade forst pa hela Zanzibar igar/inatt sa var jag forst in pa frukosten. Vid ett litet ljust bord vid poolkanten proppade jag sedan i mig allehanda frukt och godsaker. Det har var den basta frukostbuffen jag traffat pa i den har delen av varlden (aven om Robinson's Place serverade en annu vackrare dito).
Vi firade ut 2010 med en riktigt riktigt fin middag pa Monsoon Restaurant som med god marginal lever upp till undertexten 'fine swahili dining'.
Vi at gott av ingefarsmarinerad biffsallad till forrat och fortsatte med passion- och limemarinerad och frast calamari med tamarindsas och fina swahili-tillbehor och kryddigt ris. Daniel fick grillad nyfangad tonfisk (dvs helt utan burkformen som vi far till vardags hemma), ocksa med en mangd tillbehor. Sedan at vi en god fruktsallad till efterratt. Det fanns som alltid en mangd avancerade efterrattsalternativ men en o-konstig fruktsallad overtraffar vanligtvis det mesta, sa aven igar.

Vi tog en promenad genom Forodhani Garden, dar vi ska riva av nasta stora mataventyr i afton. Jag ville forsakra mig om att det verkligen skulle vara fullt padrag dar aven ikvall och det rader inte langre nagra tvivel om den saken.
Nar vi promenerade genom matmarknaden igar sa sneglade jag pa krabbor och fiskspett och uppteckte till min fortjusning att det aven fanns en och annan gammal handvevad rorsockersjuice press. Juice av rorsocker later naturligtvis helt galet sott och lite otackt kanske. Det tyckte jag i alla fall -innan jag av nyfikenhet blivit tvungen att smaka. Det ar istallet en overraskande frisk smak pa juicen och jag minns det som gott. Det ar forvanande att det finns sa mycket vatska i rorsockerstammarna, de ser ut ungefar som bambu.

Vi har agnat var formiddag at att besoka museum ocksa. Nationalmuseum. Det later ju hur fint som helst. Vi raknade med att kunna spendera ett bra tag dar inne och fa tillfalle att lara oss en massa om Zanzibars morka men spannande och hogst intressanta historia. Istallet mottes vi av en deprimerande samling montrar, tackta av damm och skrap. Ett gang mer eller mindre solblekta fotografier och en hel sal med dammiga, blekta och inte sallan trasiga kangas for att aterge det fantastiska myller av farger och tryckta tyger som swahilikusten gjort sig kand for. Jag har varit pa det har museet forut och det maste ha varit nyrenoverat ungefar da for nu var det bara en samling sorgliga montrar med smutsigt glas och trasiga grejer. Det var sa illa att det bitvis var oklart om det var fraga om utstallningsobjekt eller skrap. (vi hittade dessvarre en skylt som beskrev vad objektet skulle forestalla och av den anledningen antog vi att det var i sin ordning). Jag minns museerna har som fina och spannande, bade fran nar jag var liten och fran nar jag var har senast. Sa det gjorde lite ont i hjartat att se vilket daligt skick museet var i idag.
Mojligen finns det kanske en ledig tjanst som museiintendent.

Stone Town

Antligen Stone Town. Har ar livet lika rorigt och dammigt och svettigt som det brukar vara. Till Daniels stora lycka sa har jag sprungit i diverse tygbutiker, ivrig efter kanga, kikoy och andra fina tygbitar. Jag har kommit over en oerhort kitchig kanga som jag bara har kunnat spana pa langs vagarna innan men anldrig funnit i nagon butik dar jag varit : Obama-kangan. At last. Nu ar den min!!! Jag ska naturligtvis lagga in bild pa mitt fynd sa snart tillfalle ges.
Stone Town erbjuder ocksa en mangd annat, exempelvis konst och smycken och mat pa dammiga uteserveringar. Jag trivs stort och forsokt fa oss att ga vilse genom att krangla in pa en liten trang slingrande gata at helt fel hall. Men sedan jag gift mig med GPS-Danne sa blir aldrig sadar vilset som nar jag reste ihop med min bror (forlat, Markus...).
Vi har checkat in pa vart hotell och det var en D-R-O-M. I ett 1700-talshus som byggdes av nagon gammal arabisk familj har man nu iordningstallt fina fina Dhow Palace. Vi har ett assymetriskt rum med matta pa golvet, hog zanzibarisk sang, draperad i myggnat, vi har tunga mobler i snidat morkt tra och ett badrum med ett utsokt badkar i olika nivaer, allt i vacker mosaik, overallt ar det sakert fyra meter i takhojd!
For ovrigt bjuder hotellet in till frukost vid den lackra mosaik-poolen, omgiven av snidade trabalkonger och vitkalkade vaggar. Alla mobler ar vackert snidade och kladda i brokadtyger. Stora vita propellerblad i alla tak haller den annars ganska kvava luften i rorelse.
Vi har aven tv och a/c i vart rum men de har vi inte nyttjat an.
Idag ar det nyarsafton och vi har bokat ett bord pa terassen pa Monsoon Restaurant. Det ar den restaurangen som vi var pa senast, Markus, du vet dar man sitter pa kuddar pa golvet och ater vid laga bord. Monsoon Restaurant har kvar sitt jattetjusiga gokur pa vaggen, jag var tvungen att ga in och kolla, liksom for att forsakra mig om att det var samma stalle och att det inte var sonderrenoverat. Det var inte sonderrenoverat alls.
Jag har ocksa hittat den dar roliga vagskylten som sitter pa en vagg, i en skarp kurva. Skylten forbjuder att kora rakt fram, dvs rakt in i vaggen. Skylten har inte aldrats med stil och var numera ganska rostig -men kvar pa vaggen.
Stone Town ar ett kul stalle!
Imorgon planerar vi att ata middag i Forodhani Garden och da ska vi tanka tacksamma tankar till Inger, Lars och Johan som skamde bort oss med det i brollopsgava! Da blir det grillspett med nyfangad Kingfish och grillad hummer och allt mojligt annat roligt som fiskats upp fran oceanen.
Jag alskar myllret och roran och dammet och kranglet i Stone Town. Jag gillar att slanga kaft med forsaljarna och ganska ofta hor jag mig sjalv saga saker pa swahili som jag inte riktigt vat vad det betyder men som jag har brukat saga i den dar sortens konversationer. Det funkar ganska bra och jag blandar och ger av min hoprafsade swahili och engelska. Det ar kul.
Hon som jag kopte min Obama-kanga av gav mig forst ett turist pris men eftersom jag tydligen kunde saga pa swahili att jag hade kopt andra kanga for ett annat pris sa skrattade hon och bad om ursakt och sa att hon trodde att jag var turist. Jag ar verkligen ganska mycket turist men kanske lite mindre an somliga andra har. I vissa avseenden kanns Stone Town som en turistfalla numera men jag gillar det liksom anda, av gammal karlek om inte annat.
Jag har det sa otroligt bra.
Vi har det sa otroligt bra.
Jag ar hemma.

Nungwi -so far

Nungwi ar inte som Bwejuu.
Men mer avgorande for oss ar att Tanzanite Beach Resort inte alls ar som Robinson's Place. Olycka.
Om vi vantar tills det ar ebb sa kan vi ga en halvtimme langs stranden, bort till Nungwi by och dar ligger ett gang restauranger och kafeer och dar ar stranden fin och havet badbart.
Har dar vi ar nu, pa Tanzanite sa har vi en trappa ner till havet, vi har fatt stranga instruktioner att inte bada utan skor eftersom det har omradet ar proppfullt med elaka sjoborrar. Dessutom ar bottnen full med vassa stenar.
Frukosten har ar finfin men middagen ar dessvarre inte god alls. Jag vaknade igar morse med en stor klump av otillfredstallelse i brostet. Jag kande mig instangd och fastlast.
Jag ogillar starkt saker som utger sig for att vara nagot de inte ar och det har stallet ar precis ett sadant. Det irriterar mig. Jag har inga som helst problem med att frukostvardinnan pa Buffalo Hotel i Moshi suckade djupt och himlade lite med ogonen nar vi bad attt fa bestalla en omelett till frukost, Buffalo utger sig inte for att vara nagot annat an ett enkelt hotell. Har daremot utger man sig for att vara en Resort och lever inte upp till det. Alls.
Garkvallens meny med blackfisk i kokos lat lovande -men vaxte nastan i munnen.

Lyckligtvis agnade vi dagen igar at att utforska omradet har och vi hittade en rolig liten by, precis sa dar skont myllrig och skrapig och kul som det ska vara, jag kopte tyg i en hogst o-turistig liten butik och fick ett finfint pris. Sedan letade vi oss fram till den turistiga delen av Nungwi och dar fanns saklart en skock turister och forsaljare av fusk-glasogon samt dygnetruntoppna barer. Men ocksa en strand vars sand man kunde ligga och sola lite pa och ett hav vars botten man kunde ga barfota pa. Sa vi hade pa det stora hela en finfin dag igar, med lunch i skuggan och svala skona bad. Langst upp pa Zanzibar sa berors man inte av ebb och flod och darfor ar vattnet standigt badbart och svalare an pa Bwejuu. Svalare men fortfarande varmt. Forst efter att ha badat i 25 minuter sa borjade den varma stranden locka igen.
Vi har sett till att ha det bra men jag ger inte mycket for trakiga resorts eller rena solsemestrar.
Vi borjar bada langta till Stone Town och pulsen.
Imorgon kommer var nastan egna taxi-kille Aziz hit och hamtar upp oss.
Imorgon ar nyarsafton och vi ska nog fundera pa att boka bort i Stone Town redan idag...

zanzibar!

Vackra fina exotiska och underbara lilla o!
Nar man trodde att livet inte kunde bli battre landade vi pa Zanzibar.
Jag visste visserligen sedan tidigare att Zanzibar och fina Bwejuu Beach och fenomenala Robinsons Place var en liten bit av himmelen men precis som med de dar krakningarna pa berget sa forsvinner intensiteten ur minnet efter en viss tid. Motet med Zanzibar och med Bwejuu Beach och Ann och Edi pa Robinsons Place var en liten bit himmel.
Skona dagar, salta bad och makalosa middagar. Eldar pa stranden om kvallarna, trummor under manen och exotiska frukter till frukost. Vi har somnat till ljudet av havet och vagorna och vi har vaknat i gryningen, i en glodande soluppgang over havet, med gyllene solkatter vart tak, reflektioner fran den glittrande oceanen strax nedanfor vart balkong-rum.

Igar snorklade vi pa revet i Blue Lagoon. Vi seglade ut med en liten klassisk Dhow som luktade fisk. Var kapten hade en strahatt full med krokar i olika storlekar. Vi agnade ett par timmar at att ligga i ytan med cyklop och snorkel, forundrade over revets stora variation av koraller och fiskar och andra livsformer. Till och med Daniel snorklade tills bade tar och fingrar var skrynkliga. Och det maste betraktas som ett gott betyg at revet.

Vi har gatt timslanga promenader langs den kritvita stranden, i sand sa finkornig som mjol, vit som korall. Vi har atit fantastiska middagar och mangder av exotisk frukt. Har smakar frukten av solsken och varme och kroppen svarar med lycka.

Idag har vi lamnat Bwejuu for Zanzibars norra udde -Nungwi. Det forefaller omedelbart vara ett nerkop jamfort med Bwejuu men annu har vi upptackt alltfor lite for att kunna gora en rattvis bedomning.

Nu har vi fatt nog av elektricitet.

Sadar, nu racker det, tror jag. Med lampor, elektricitet och 'blue christmas' pa skrapig hogtalare.
Imorgon tar jag Ruben Malmgren (jag vet inte om det gor mig till Fruben Malmgren... men det star Mrs Rebecka Malmgren pa min biljett i alla fall) under armen och satter av mot det harliga o-livet pa Zanzibar. Jag langtar omattligt efter det stralande fina Swahili-koket med mycket fisk och kryddor och fruktiga smaker.
Jag har pratat med Ann pa Robinson's Place idag och kollat upp snorkling lite lost. Vi fixar resten pa plats. Jag har fyra bikini med mig sa jag ar laddad for o-liv pa varldens kanske basta o.
Vi vet inte nar vi kommer at Internet igen. Vi raknar inte med uppkoppling innan nyar da vi ar i Stone Town, har vi tur sa kanske det finns nagon uppkopplad stackars dator i Nungwi men inte pa Bwejuu Beach eller i alla fall inte pa Darling Robinson's Place dar man har ersatt all elektricitet med andra alternativ, som fotogenlampor och kolgrill. Det blir inte mycket harligare eller rarare an sadar. Den vanligtvis helt obligatoriska flakten som brukar sitta i taket och surra mer eller mindre dygnet runt finns naturligtvis inte heller pa Robinson's men den ersatts av den sa mycket harligare havsbrisen fran Indiska Oceanen.
Det blir inte battre an sa.
Nu tar jag Ruben med mig och forsvinner ut till Zanzibar, havet och brisen.
Ni far ha en god god jul och ta val hand om er. Vi har forstatt att ni ocksa far en vit jul om an inte med korallsand mellan tarna som vi far. Fortsatt skotta och ha en skon jul.
Vi hor av oss igen pa andra sidan julhelgen, efter korallrev, delfiner, och Edi:s  magnifika mat pa Robinson's.

med en buffel utanfor fonstret

Haromkvallen kollade vi pa lejon som jagade, fran terassen pa lodgen. Senare kollade vi pa bufflar som stod och kakade preciiiiis utanfor varat fonster. Vi kunde hora dem tugga och andas. Fran vart rum med panoramafonster, pa Ngorongoro Wildlife Lodge.
Och det var anda ingenting mot hur nara vi hade varit lejon, hyenor och enlefanter tidigare samma dag.

Vi har varit pa annu en fullstandigt fenomenal safari med min baste safari-guide NAGONSIN; Khalfan. Han har tagit oss med till Lake Manyara, Ngorongoro och Tarangire. Vi har sett i princip allt. Inte leopard men for ovrigt kan jag inte komma pa nagot som vi inte fatt se, inklusive ett gang rariteter som Bushbuck, pygmefalk och sekreterarfagel. Jag marker att ju fler safari jag aker pa desto mer intresserad blir jag av allt det dar andra, det som inte ar big 5.
Naturligtvis ar det fa saker som slar lejonhonan som passerade var bil sa nara att jag fick zooma ut max for att fa plats med hela hennes huvud pa fotot, innan hon stannade och spanade, fortsatte och visade oss var hon hade sina ungar. Eller lejonet som kom med en nyfangad och bloddrypande gris i munnen. Eller elefanterna som blockerade var vag upp till lodgen och passerade bilen sa nara att jag undrar om den inte skrapade av sig lite lera mot bilens front. Eller for den delan hyenan som kom sa nara bilen att jag upptackte att den -hall i er- var sot i ansiktet.
Visst ar det svarslaget och alldeles fenomenalt. Jag kanner mig priviligerad varje gang jag far se den svarta noshorningen. Jag kanner mig priviligerad varje gang jag far se en impalas vackra ansikte ocksa. Och jag uppskattar storligen att fa se allt det dar som annars verkar forsvinna ut synfaltet eftersom allt fokus ligger pa lejonen och girafferna.

Vi satt lange och kollade pa babianerna. De ar enastaende roliga att kolla pa, sarskilt efter en liten stund nar man har fotat klart sina narbilder och bara borjar titta pa dem. Khalfan ar en otroligt bra guide pa sa satt. Han har talamod och lugn och vet vad som kommer att handa. Flera bilar tittade pa den dar lejonhonan men nar hon forsvann ner i graset sa fortsatte de vidare. Khalfan backade och vantade och strax dok hon upp igen, satte sig och kollade. Vi vantade. Lange hade hon span pa zebror langre bort och foljde efter dem. Allt det har var pa langt hall. Sedan slappte hon tanken pa zebrorna och borjade ga mot oss. Det var helt otroligt. Jag har stiliga foton pa hennes ansikte.
Det at bra med en guide som ar talmodig. Dels darfor att man far se en massa som andra inte far se, dels darfor att upplevelsen blir sa mycket storre och fylligare nar safarin inte bara ar en samling foton utan en helhet.
Jag ar aterigen sa lojligt nojd och tacksam.
Jag har varit pa fler safari an jag kommer ihag att rakna och de tva senaste slar allt i fraga om upplevelse och narvaro och mangfald. Khalfan har koll pa historian och plattornas rorelser och han har koll pa babianernas satt att interagera, han har koll pa tusen miljoner olika faglar och kan vacka intresse for smafaglar mitt bland alla rovdjur, han hittar djuren och bor framover kallas for Eagle-Eye. Dessutom ar han kul och vanlig och hogst flexibel.
Sa om nagon ar pa vag till Tanzania sa kan jag verkligen verkligen rekommendera Khalfan, boka honom med fordel direkt och slipp mellanhander. Hor av er bara sa formedlar jag kontakten.

Jag fyller pa med bilder framover.
Nu ska vi ga och se om jag kan krangla till mig en vaxling av mina gamla resecheckar fran forra gangen jag var har. Det star dessvarre fel namn pa dem numera men jag vet inte... ar det nagonstans det kan funka sa ar det val har. Vi far se.
Imorgon ar det julafton. Da flyger vi till Zanzibar ihop med den sota lilla staltrad-och-parl-granen som jag hittade i en finfin liten butik. Pa Daniels biljett star det av nagon besynnerlig anledning Ruben Malmgren. Sa vi far se om han far hanga med.
Det ar harligt att fa fira jul har i ar, de spelar bjallerklang har ocksa ibland och det ar val bra, sa att man blir pamind. Har pa lilla internetkafeet star en liten men overdadigt pyntad plastgran och blinkar ilsket. Det ar bra att ha nagot att kolla pa medan man vantar pa att sidorna ska laddas. Internet ar somnigt har. Det ar bra att vi har gott om tid.