Barfota alltså.

Den här bloggen ska handla om mitt äventyrliga förhållande till mina fötter. Jag kom som av en händelse på idén att jag skulle börja med barfotalöpning. Jag vet inte riktigt hur det kom sig men nyfikenhet uppstod när jag snubblade över ett par skor som jag tyckte såg sköna ut och som var avsedda för att skapa barfotakänslan. Jag köpte inte skorna men började fundera och googla och kolla runt lite.

Det här var helt nyligen.
Och jag har beslutat mig för att blogga om det här. Jag vet inte om jag kommer att gilla barfotagrejen men det märker vi ju, och antingen blir jag en i gruppen som trotsar skeptiska blickar och springer i den fula lilla strumplika skon med fem tår även framöver, eller så sågar jag konceptet som fånigt och lägger av, men då kan väl det också vara intressant för någon som är där jag är nu och funderar på att börja.

Det låter ju onekligen ganska vrickat och lite spännande.
Jag har inga barfota-löpar-sulor än men jag ska skaffa sådana så snart jag har bestämt mig för modell.
När det snöade igår så undrade jag hur listig den här idén egentligen var... men det är ju inte värre än att jag upptäcker att det inte är något att hålla på med på vintern, vi får se!

Siggi Stardust

Det är fullt möjligt att vi har världens raraste hund. Han är håröm och gillar inte att bli blöt. Han älskar bodylotion och grönsaker. Han har ätit upp flera duschskrapor och sedan en dryg vecka har vi inte sett till duschbrunnslocket. Han ser till att det bara finns udda strumpor i huset men placerar i gengäld ut dem precis överallt. I natt vaknade jag av att han ville ligga på min huvudkudde och liksom ovanför mig. Som  om han var en katt. Ganska ofta kan man tänka att det är en katt i den där hunden. Han sitter gärna på fönsterbrädet eller på armstöden på sofforna, och han jagar torra löv med tassarna.

Han älskar att sola och riva ut innehåller ur papperskorgar. I badrummet har vi sedan i somras fått placera papperskorgen i badkaret sedan han listat ut finessen med pedalhinken.

Mest av allt gillar han att gräla på sina bollar.

Nu sover han i sängen, med alla fyra ben i luften. 

Sötast på planeten.

doggylicious

doggyvicious

Löv faller på räls. Stoppa tågen omedelbart!

Jag fick precis nys om att det skett genombrott i kampen mot lövhalka. Problemet är naturligtvis inte löst än men nu vet man i alla fall med säkerhet hur halkan uppstår. Det har att göra med löv, fukt och kylig temperatur.
Det är fenomenalt.
Minst sagt fenomenalt.

se upp.

tjuvlyssnat

Jag sitter och vaggar i en tågvagn.
Det är härligt med tåg om de bara fungerar som de ska och om man är på rätt humör.

Så länge jag kan minnas har jag uppskattat att åka tåg. Helst gamla tåg. Helst aldrig någonsin X2000. Men gärna gamla tåg av konservburkstyp. När jag var sisådär en 12-13 började jag åka tåg själv och jag minns att jag tyckte att det var sådär lagom äventyrligt, det fanns ingenstans jag kunde gå vilse och istället en massa folk som jag kunde snacka med. En gång satt jag bredvid en farbror i lila skjorta, han visade sig vara biskop. Vi åt upp mina medhavda tablettaskar och snackade.

Numera brukar jag inte vara lika socialt påträngande men jag gillar att tjuvlyssna lite på andras samtal. Och som av en händelse så råkar jag emellanåt svara på en fråga som dyker upp i någon annans konversation. Inte så ofta, men det händer. Nyss hänvisade jag två lumpartjejer till platsen för bagage av bara farten, de hade inte direkt frågat mig. Då kan det bli lite pinsamt även om det emellanåt är hjälpsamt.
Men vad tusan ska man göra när man har läst klart Kupé och spillt ut dricka över sin väska och ätit upp sin medhavda fika?
Så tjuvlyssna fick det bli.
Lumpartjejerna sitter kvar i vagnen, de brädar varandra med att berätta hur sällan de duschar och lovar varandra att inte berätta för den andres pojkvän. Den ena tjejen låter nästan precis som jag på rösten, nästan lite läskigt.

Överlag är det inte så mycket spännande samtal på tågen. Bäst gillar jag annars när folk sitter och resonerar och försöker komma fram till någon sorts slutsats eller definition. Jag är inte alls särskilt intresserad av skvaller eller av människorna jag tjuvlyssnar på men jag gillar resonemangen. Man hör dem för sällan men just nu diskuterar fyra tonåringar huruvida Anna Book är en A-, B- eller C-kändis och om Fröken Ur är en kändis eller om hon inte finns alls.

Tåget vaggar vidare, helt enligt tidtabell.
Jag har druckit upp min Vitamin Well Reload. Det jag spillde ut över det vadderade partiet på min ryggsäck har torkat in. Jag är glad över att det inte var sockerläsk.

Jag tar plats i media.

Res till New York i höst - Nu kan du flyga billigt från Linköping - Lokaltidningen Östgöta

Nu finns min lilla guide till New York på Lokaltidningens web.
Wohooo!

härlig staty (!?) på 6:e avenyn

Liberty Helicopter

utmärkt reklam för ett gym;
Fat Elvis och Fit Elvis, who are you going to be for Halloween

kina-amerikanska möjligheter på Canal Street

Mr T. Rex på Americas Museum of Natural History

Café Habana och en Mojito-slush

Klassisk utsikt från Top of the Rock

Lunch på Rue 57 (6:e avenyn, 57:e gatan)

Resultatet av Daniels Power-shopping på Abercrombie och Armani X

Rund under fötterna

När jag köpte kort på Frisk för en månad sedan så fick jag en supergenerös välkomstgåva i form av en fet check på Intersport. Det var naturligtvis inte nödvändigt... men inte desto mindre roligt för det. Jag är dålig på att unna mig träningskläder som jag verkligen vill ha och handlar oftast sådant som finns på rea och väljer helt enkelt bland det som blev kvar. Jag brukar motivera det för mig själv med att jag är glad att ha ett mindre urval att prova igenom men jag tycker i verkligheten att snygga träningskläder är både kul och bra för motivationen. Så jag unnade mig ett par grymma löpartights från Craft; PR Thermal Tights med någon sorts fleece-fodring på rumpan så att jag inte behöver frysa häcken av mig än på många grader av sjunkande temperatur.

Och eftersom jag hade kommit över en liten men fin samling träningskläder i NY så införskaffade jag mig istället för träningstoppar den omtalade, ofta slutsålda och kanske lite tveksamma Reebok Easy Tone, en sko som är gjord med inspiration från balansträningsplattor och alltså syftar till att skapa en instabilitet som tvingar fötterna och benen att anstränga sig lite extra. Detta är tänkt att ge en träningseffekt på olika procent på olika ställen på benen. De som har sett reklamen förstår säkert att tjejen i reklamen har tränat något annat också någon gång innan skorna kom ut i butik och ingen tror nog att de ska få hennes ben och rumpa enbart genom att köpa skor.
Inte heller jag tror att mina ben plötsligt blir långa, smala, lätt solbrända och fria från defekter. Det är alltså inte skälet till varför jag valt att vara rund under fötterna på jobbet idag.

Men jag hör ändå till dem som tycker  att vi skämmer bort våra fötter något alldeles galet genom att förvara dem i den skyddade verkstad som skor ofta är. Det finns såklart en mängd instabila klackar att gå på men det här får väl ses som en variant på temat då.
Jag tror hursomhelst, inte minst efter att ha levt flera år som mer eller mindre barfotabarn i Afrika, att fötterna är skapta för att kunna hantera ganska många situationer utan stadiga skor. Jag föreställer mig alltså att det är bra att uppmuntra kroppens stabiliserande muskler. På olika sätt, de här skorna tänker jag mig skulle kunna vara en sådan variant. Tidigare har jag tränat mycket yoga och då blir det uppenbart att många har en generellt sett dålig muskulatur i själva fötterna.

Jag har dessutom slarvat med den balansplatteträning som sjukgymnasten föreskrivit mig sedan korsbandet gick av...
Nåja, jag tänker egentligen inte sitta här och försvara mitt val av skor men de är ganska snygga, de är faktiskt inte så särskilt instabila, trots sina luftkuddar under sulorna och det återstår helt enkelt att se om de gör någon nytta för balansen och stabiliteten i mitt knä.
Jag utgår från att skorna inte har synbar träningseffekt, särskilt inte till den grad att den blir tydlig i relation till löpningen, spinningen och styrketräningen jag ägnar mig åt på övrig tid.
Men kolla, visst är de ändå helt okej snygga!?

det är inte alls med spinning som med vandringsmyror, fast ändå lite

Fina Hanna och fina Jessie

Sedan Frisk öppnade i Linköping, för ungefär en månad sedan så har min träningsglädje och entusiasm kommit tillbaka och jag känner en innerlig tacksamhet och glädje över det. Efter vår lilla avstickare till New York i förra veckan så har jag bara längtat efter träningen och den senaste veckan har jag kört på i ett rasande tempo med spinning och styrka och helgens härliga milrunda längs den höstligt vackra kanalen. Idag har jag kostat på mig ett svettigt och härligt spinningpass ihop med Jessie, mina nya spinningskor och ett helt gäng andra medcyklister. Jessie, om du av en händelse läser det här så vill jag passa på att tacka för kvällens klass och tala om att jag har saknat att cykla ikapp med dig, det är toppen att det är många måndagar framöver! Och för alla som läser det här utan att ha för vana att spinna 17.45-passet så kan jag bara önska er en provträning på en måndag! -eftersom jag önskar er allt gott.

Jag har förbannat spinningpass under många år. Jag gjorde mina halvhjärtade försök på 30-minutersklasser lite då och då eftersom jag gillade instruktörerna men jag fattade aldrig principen och hade en ovälkommen blodsmak i munnen redan efter 5 minuter, resten härdade jag ut enbart av den anledning att jag anser att man överlever ungefär vad som helst i en halvtimme. Och bevisligen gjorde man ju det.
Sedan var det en skidbacke och en skånska och en olycka och ett korsband mindre. Och vips försvann möjligheten att ta ut sig sådär riktigt rejält genom Body Combat, Body Step eller annan Step, Aerobics funkade inte heller och träningen blev lite tråkigare ett tag. Styrketräningen fyllde upp det tomrum som uppstått och jag harvade på -både med nöje och muskeltillväxt.
Sedan började det närma sig bröllop och i januari i år fattade jag ett beslut om att börja lära mig gilla spinning.
Då var mitt resonemang det här:

Jag ska lära mig att gilla spinning, om inte annat så för dess effektivitet, ungefär som med vandringsmyror som förvisso är vidriga djur men som man måste uppskatta för just deras effektivitet.

Det var på den vägen, med beslutsamhet i blicken och ett löfte till mig själv om att inte ge mig förrän spinning var ok, och en hägrande bröllopsform.
Redan under första passet, även det för Jessie så trillade liksom poletten ner. Svältfödd på riktigt rejäl konditionsträning så trampade jag på för liv och lust och fann att det inte alls var med spinning som med vandringsmyror, trots att effektiviteten bjöd på vissa likheter. Spinning visade sig vara allt utom obehagligt. Smärtsamt emellanåt, svettigt, slitigt, javisst. Men inte som med vandringsmyror. Utan fantastiskt.

at last, mina egna spinningskor och en av flera
anledningar till rådande träningsvärk