Bilkö med kaffe

Födelsedagsmakroner!

Siggi fyller stolta 2 år och det råkar sammanfalla med att mina föräldrar kommer på besök så nu finns genast all anldening till att baka blå blåbärsmakroner och rosa med hallonsmak. Kakor som är pillriga och vackra är typiskt roliga att göra. Det finns enkelt och tydligt recept att söka rätt på på arla.se

falköga

kolla, nya glasögon. jag gjorde ett kap på både solglas och vanliga glas på smart eyes. de hade en hel del att välja mellan och jag hittade genast de jag ville ha. jag rekommenderar.

Smärtsamma semesterminnen

jag vet inte om någon minns det där äventyret med de där löjliga skorna som var mest som sockeplast... de som är på bilden: mina vibram fivefingers bikila.

jag köpte dem i new york i höstas och sprang med dem i snön i november och jag älskade det och jag sprang alldeles för långt, alldeles för fort och jag fick så ont att jag knappt kunde röra mig på många dagar därefter. allt det där var snart glömt och förlåtet och efterhand så kom jag överens inte bara med bikila utan även med mina vader, jag gladdes åt mitt strävsamma löpsteg och åt den fina kontakten med marken. 

bikila hängde med till afrika och vi sprang på zanzibars vita korallstränder i gryningen, i alla fall de morgnar då tidvattnet var samarbetsvilligt och lämnade en strandremsa att nyttja i gryningen, innan värmen kom. 

efter afrika så har det istället blivit en herrans massa jobb. långa dagar och mörka kvällar har hindrat mina löpsteg.

till för ett par veckor sedan. då sprang jag en kort och djupfryst runda längs en alltför isig kanalbank och visst, i teorin var det väl härligt att springa ute igen men det gick mest ut på att tassa över is och hoppa mellan upptinade och leriga plättar.

idag var det annorlunda.

jag hade tänkt åka till stan och träna på gymet. men luften var frisk och sval och solen värmande. så jag ändrade planerna och sprang ut över åkrarna. ut över slätten, ut till gässen och vinden. min gode vän 'runkeeper' som jag har i mobilen hände med och höll koll på tiden och sträckan. och jag vet, det skulle bli en snabb, kort runda för att friska upp minnet av de där barfotaskorna. men det blev en mil ändå, med solen i ansiktet och vinden i ryggen var de fem utåtriktade kilometrarna så ovanligt behagliga att springa, och hemvägens fem motsvarande tunga. 

så här sitter jag igen, utan att någonsin verka lära av misstagen, med en påtaglig känsla av molande värk och trötthet i vader och vrister. nu blir det förmodligen några dagars stapplande igen, träningsvärk ända in i märgen.
jag borde lära mig att begränsa mig.

hur som helst var det en härlig runda. en runda med minnet av zanzibars stränder påtagligt nära, in på skinnet nära. i form av en liten liten ynka liten bit korall, som krupit in i sulan kanske redan på juldagens morgon. ett korallkorn som envist låg och nötte under trampdynan varje enskilt steg efter steg efter steg.

till en tydligt avgränsad blåsa. och hade det inte varit för att det där kornet var zanzibariskt så hade jag förmodligen surat. nu är det istället mest bara smärtsamt länge sedan det var sand under fötterna och mellan tårna och med smärta och saknad tänker jag på zanzibars vita korallstränder och soluppgången, rakt in i vår pampiga hydda på bwejuu beach.

Bästis

sötaste raraste lille stardust.

Kvällsrunda med bästa sällskapet! <3

eftersom jag kom hem tidigt ikväll så var det fortfarande inte helt mörkt ute. 

siggi och jag har varit ute på bästa glada promenaden och sprungit ikapp och kollat till kanalen där isen smälter allt vad den orkar. 

På parkeringen bredvid

välkommen våren!

Det är vackert med snö. Vår tandooriugn till tegelvilla gör sig fint ihop med den vita rena snön. Men det är välkomna ljud av snösmälting ute idag. Jag längtar efter att höra regn och jag längtar efter ljusa kvällar, jag längtar efter löprundor längs kanalen och jag längtar efter att gå ut med hunden utan dunjacka och tjockstövlar

Välkommen våren!

godmorgon

Jag och doggen har varit på morgonpromenad. Vi gick till lekplatsen och tillbaka. Han kissade ett litet kärleksbrev vid Smillas trädgård och var på fint humör. Under tiden hittade jag en videbuske. Solen skiner och varenda liten sparv är uppfylld av livslust. Jag hängde upp ett gäng nya talgbollar i plommonträden, så att småfåglarna ska vara fortsatt glada och muntra.

Sedan har vi krupit in i vårt bo, dragit upp fötterna i soffan, druckit kaffe och försett oss -och nu syftar jag på mig och mannen- med stepsils och ipren. Jag hoppas att det ska finnas animerade filmer på tv:n, Daniel hoppas på sport. Vi räknar med att sitta här och tycka synd om oss själva och varandra idag.

Jag tänker på Jewels 'Cold Song' och vet att det är inte alls sådär det är att vara sjuka ihop.

Muffin Bakery

På Drottninggatan, kanske nummer 75 eller sådär finns Muffin Bakery. Jag åt lunch där idag. Och så fick jag med mig dessa två raringar hem. De säljer stora maffiga muffins, bland annat i de smaker som jag bad att få med mig; Jordgubb Cheesecake och Päron Kardemumma Hallon. Och tillexempel Äpple Kanel som var vad jag verkligen fick med mig hem, ihop med jordgubbsmuffinen. De var goda. Och maffiga och säkert alldeles fullproppade med olja, för de var påfallande saftiga. Gott hur som helst!

Och här, mina vänner är beviset på att jag verkligen fick tag i lakritzpulvret, nu ska jag bara lista ut vilka recept det kan vara som jag hade tänkt mig. Väl ur butiken blir jag dessutom medveten om att jag egentligen inte är särskilt förtjust i lakris för egen del. Jag ska experimentera mig fram, visst kan man ha lakris i glass?

shoppingfynd!

 På klassiskt manér så lägger jag, som bloggare, ut mina shoppingfynd till allmän beundran och avund. Varsågoda att sukta efter dessa essencer; citron, fläder och äkta vanilj. 30 spänn styck.

Grusade planer och grusiga ögon

Det här var inte alls vad jag hade planerat för min fredagskväll. Jag var i Stockholm där årets stora kalas för beteendeterapeuter hålls i år. Jag hade packat bästa lilla kalasklänningen och höga klackar och ett på alla vis glatt humör. Men här sitter jag nu, på ett gammalt tåg och vaggar sakta söderut, med uppehåll i Vagnhärad och Kolmården. Utsikten är påfallande trist, liksom själva anledningen till att jag sitter där jag sitter: jag är sjuk.
Sjuk är världens sämsta även i helt vanliga fall. Nu är det ännu värre eftersom jag hade så särskilt kul planer ihop med en massa fint folk som jag träffar ALLT för sällan.
Jag gjorde en snabb utvärdering av hälsan, ringde och kollade upp hur bokningarna var gjorda, bokade av hotell och bokade om tåget, missar festen och hela kongressdagen imorgon men blir säkert frisk till måndag. Det brukar väl vara så om jag inte minns fel, man orkar allt man måste men inte allt man vill.

Jag vill ändå inte klaga egentligen. Jag kan göra en kort men imponerande trevlig lista över fina glädjeämnen på denna min korta visit i kungens huvudstad och här kommer den:
Igår finfint möte om text som Texta. ska skriva, med både middag och goda vänner inblandat. Vi åt på ett trångt litet ställe vid Hornstull; Ho's. Bra om man vill ha kinesiskt och om man inte ogillar trängsel. Utmärkt, alltså. Stort tack, Johan, Magnus och Åsa!

Igår också en soft kväll hos Ina och hennes husspöken. Tack tack för lån av soffa, god frukost och mest av allt ditt förtjusande sällskap!

Idag har jag ändå haft en finfin dag med kollegor, vänner och KBT-kändisar. Mingel, föreläsning och lunch i bästa glada sällskap!

Och som om allt detta inte var nog i sig självt så gjorde jag en glad upptäckt när jag skulle hämta min väska från hotellet; Stockholms aeter och essence-fabrik. Den förtjusning jag kände är kanske inte allmängiltig, jag inser det, men jag tror också att en och annan läsare kan le och tänka, 'å, det där fina gamla stället!'. För ett fint gammalt ställe är just vad det är.

Jag har bara läst om det, aldrig riktigt sökt efter det i Stockholm men ofta tänkt att jag ska göra det.Jag har besökt hemsidan och tänkt att det är så typiskt att ställen som det alltid finns i Stockholm.

Vad Aeter och Essence-fabriken säljer är precis som det låter; essence och kryddor och livsmedelsfärger. Precis sådant som varje sockerbagare ständigt suktar efter. Jag vet inte hur många gånger jag har lagt intressanta recept åt sidan därför att det faller på 'lakritzextrakt' eller 'violessence' eller 'blå hushållsfärg'. Allt sådant finns i de stora plåtbukarna, glasflaskorna och lådorna på Stockholms Aeter och Essence-fabrik. Fenomenalt, och omedelbart uppiggande för en lite sjuk och krasslig. Jag fick också med mig en liten påse med tantgodis; färgglad marmelad i olika smaker som jag snabbt åt upp sedan jag satt mg på min plats på tåget.

som sagt, förlåt försummade blogg, det här var inte meningen.

Tiden bara rasslar iväg.
Dagarna är proppfulla av jobb, en massa roligt jobb men likväl är dagarna fulla av det. Och liten tid och liten ork har funnits över till denna, min blogg.
Nåja. Det ska bli en förändring.

Uppstart av nya mottagningen i Motala har varit ett äventyr! Äventyr är toppen. Äventyr tar också på krafterna och är uppslukande i största allmänhet. Det är delvis av den anledning äventyr är så populära, kan man tänka. Det äventyret jag har levt i sedan tidig morgon efter att vi kom hem från Afrika har varit just sådär krävande och uppslukande. Och populärt.

Den där kursen jag skulle läsa på distans den här våren kom av sig lite. Lyckligtvis fanns det ingen deadline och föreläsningarna ligger på nätet. Kurslitteraturen ligger här som en påminnelse. Kurslitteraturen kunde nästan lika gärna vara skriven på ett hemligt språk, eller i alla fall vilket som helst av alla de många språk jag inte alls behärskar. Nåja, en dag ska jag ta tag i det där, och läsa sakta från början istället för att stressat fingra igenom sidorna mitt i boken utan att läsa, det löser liksom inte problemet.

Den där träningen har också den kommit av sig lite. Visst, veckor som inte av någon särskild anledning avviker från den genomsnittliga rymmer tre träningspass, att jämföra med tidigare fyra-fem. Skillnaden är nu att jag måste träna två pass på helgen för att få till dessa tre och helgerna lockar allt som oftast med andra aktiviteter. Så träningen har blivit lidande. Och hemmagymet här nere i källaren utvecklas tillsammans med diverse tränings-appar till telefonen.

Men det är ok. Det får vara sådär nu, det får vara sådär i alla fall några månader till. Vi startar snart upp nya kliniken i Mjölby och så har Texta fått alldeles utmärkt skrivjobb som mer än gärna får gå före det där fjärde och femte träningspasset under våren.

Så från och med nu ska jag upparbeta lite tempo i den här bloggen igen, om någon som tidigare läste den fortfarande kommer ihåg adressen hit så ska de få se!