Bästisar

det är bedrövligt.

när livet skulle ta ny form, eller i alla fall kroppen -allt enligt nytt fint träningsprogram som fina fina Linda gjort åt mig- så gick ryggen av. 

jag vill gärna tro att det var en ren slump men misstänker att flera månader av slarv med träningen och motsvarande stillasittande jobb och pedling per bil och sedan ett ryggpass utan riktigt bra uppvärmning är en mer rimlig förklaring. oavsett vilket så har jag varit fullkomligt tvärt och bestämt stel i ryggen sedan i onsdags kväll när jag sprang ikapp med hunden på våran gata. så snopet. så ovanligt snopet.

precis när jag stod på tröskeln till det där nya träningslivet som skulle fungera trots en herrans massa jobb.

sedan dess har jag i alla fall rört mig som en gammal tant av det mest skröpliga slaget.  och enligt instruktion har jag ätit ovanligt stora mängder av ibumetin i kombination med voltaren.

typiskt snopet precis nu när vi skulle ha en härlig träningshelg, bo på hotell, äta ute och få ett glas vin till maten ikväll. nu får jag vara nöjd med morgonpromenad och hoppas att det finns mineralvatten med citron på Charken.